Klargörande

De flesta har nog hört det här, men eftersom fördomarna fortfarande är stora känner jag mig tvungen att göra det klart ännu en gång:
När jag var ute och reste hände det mig att jag kom till Brasilien. I Brasilien går alla med flip-flops, överallt, hela tiden. På Amazonas, i Bahía, i Rio. Jag var på min resa i ett bergsområde med alpkomplex och där var det kallt. Men slutade brasilianarna att använda flip-flops för det? Svar nej. Men de hade strumpor i sina tofflor. Ergo: det är jävligt okej att ha strumpor i flip-flops.

Hur man effektivt kväver en livslust

Det är så jävla helvetiskt just nu. Sakerna tar aldrig slut, gammalt plugg, gamla noter, gamla minnen, gammal skit blandat med sånt som man vill spara men VAR? Detta vore ju ångestframkallande i sig själv men i kombination med tentaångesten....I am a volcano, som Armand Mirpour skulle sjunga, med den skillnaden att han sjunger så vänt och jag växlar mellan dödsmetall och requiem i sinnesstämning. J och A förbarmar sig över mig idag, i solen förhör vi varandra på gula bebisar och AKUT PUNG! (såååå roligt att skrika halvhysteriskt), trots att jag måste vara den absolut sämsta pluggkompisen i hela jävvla uppsala.

Men det är så fascinerande hur det bara tar över hela mig. Kom igen, det är ju bara en flytt och tenta, ingen livskris direkt. Men man kanske får acceptera sitt inre kontrollfreak. Okej. Andas djupt.

(Jag hatar dig!)

Min pojkvän skickar så opersonliga brev till mig tycker jag

Nån annan dansar go-go

Ah, talandes om dansning så måste ju titellåten till den här bloggen ändå få lite uppmärksamhet. Det är ju en fantastisk låt, fantastisk text och den spelades dessutom under några av mina gyllene år av världens kanske bästa studentorkester. Oj vad jag vill spela den med dem igen. I väntan på reunion tour, håll till godo!

När jag började skriva visste jag inte att det här skulle handla om dans

I fredags hamnade jag på klezmerspelning. Ibland händer ju sånt i ens liv, och det är ju bara att tacka och ta emot. Halva min bekantskapskrets verkade också ha hamnat där. Man kanske skulle vara duktig på ett instrument som inte var ganska oanvändbart, tänker jag förstrött men förtränger såna syndiga tankar och spanar snart ner i den gyllene drycken igen. Med betoning på tungans spaning. Jag dansar, men bara lite, åh vad för lite jag dansat på sistone! Och bland mina skickade sms ligger klockan två på natten ett till en J på en folkhögskola nära mitt hjärta
Om jag fick dansa i evighet tror jag att jag skulle vara lycklig
Klockan kvart i fyra har jag fått svar
Jag med

Men längst därinne då...ett litet litet jag?

Fick ha kvar värsta bästa gröna fåtöljen även om nu nästan allt är flyttat. I den sitter jag och tittar ut över flyttlådorna som ska vara kvar i Uppsala, i förrådet till den andra lägenheten, allt småkrafs som inte lyckats bli packat och dammråttorna som är stora som dammbävrar. Sista veckan på kliniken gick med ett nödrop, energilösheten gick att ta på, och har nu ersatts med tentaångesten som är minst lika konkret. Men det har gått bra med flyttandet, igår var E och hans polare, ägaren av lägenheten, här och gjorde en fantastisk insats samtidigt som jag rätt länge lyckades hålla mig från att bli ett helt panikslaget jag. Jag hatar att packa. Men nu gick det helt okej, jävla jobbigt krafs kvar bara. En del av lådorna går till Framtiden. Dvs det som jag inte tror att jag kommer behöva under sommaren eller hösten utan kan ligga nerpackat till nästa flytt efter det. Vart går den? Var är jag om ett år? Vem är jag om ett år? Just nu får jag säga att framtiden känns grumligare än på länge. Dålig kvalitet på kristallkulan.

Sista fallavslutet på barn

Fredaglunch

Nästa gång...

...jag tar på mig vita kläder, tar jag också på mig en annan skylt. Nästa gång är jag läkare. På tal om det...borde man fixa en skylt kanske?

Hurra!

Bloggapp i mobilen. Jag kan! Jag vann! Nu: foton.

Osedligt leverne

Italienskan bryter min bakfyllemisär med att ge mig kaffe och tvinga ut mig på promenad. Det blir bättre, och jag tar mig iväg till en, iofs såhär efteråt ganska värdelös, skoldag. I ultraljudsrummet sköljer illamåendet över mig igen under den enormt långa undersökningen när läkaren ska lära sig den nya apparaten och Bamsefilmen som satts på för att uppehålla patienten verkar inte göra saken bättre.

Jag går på A:s projektpresentation. Tänk att jag känner någon som Forskar och håller på att rädda världen. Det är coolt. Om jag hade sovit lite mer än fyra timmar inatt hade jag kanske orkat hålla koncentrationen så att jag hade förstått hur också men äsch.

Lyssnar på Some Die Young med Laleh på telefonhögtalarna när jag är ute, fantastisk låt. Fast, slår det mig, otroligt olämplig att spela utanför barnsjukhuset. Jag skäms och slutar. Imorgon ska jag komma ihåg hörlurarna.

Det doftar fortfarande hägg, men det känns som det bara är timmar kvar.

Jag gillar att skriva vad jag har gjort, tydligen. Min helg:

Det är fantastiskt fint och snuskigt stressigt. Men det ena väger upp det andra och är man sen lite bakfull som idag så orkar man inte heller tänka på det stressiga. Måndagsfylla, och glädjen över att vara student.

Här klämdes inga dagar utan stenhård undervisning hela fredagen, sen var det direkt till bokcaféet Projektil (där den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag var på vernissage i tisdags, om jag nu skrev det, minns inte) och mingelspela på queerbal, vilket var så kul som det kan bli när man har en påhittig klarinettist och en halvgalen basist med sig, dvs för jävla kul. Sällan jag är opeppigast på en spelning, och då är lägstanivån hög!

Massa snygga människor som man också fick ta sig ett snickesnack med när man stannade en stund på den veganska middagen. Sen hem och laga svensk kladdkaka ur italienskans svenska kokbok som hon fick i födelsedagspresent och fira att det var Erikdagen. Av mig fick han en karta över där vi ska bo i sommar. Okej, det kan ha varit jag som ville ha den. Hurra för att ge andra vad man själv vill ha!

Mot Eskilstuna, sova, sen till Kumla och provköra elmoppe. Lite kär, det var ju för kul att köra moppe! Men för dåligt batteri för att kunna pendla i sommar så den lämnade vi bakom oss. Lunch på Sibylla i ett sommarvackert Kumla. Nu vet inte jag om det finns någon stad i Sverige som inte har en viss charm på sommaren, Kumla var i alla fall inget undantag. Men här kommer ett observandum i livet: Sibylla hade inte sina goda sojaburgare utan har även dom numera de vedervärdiga grönsaksburgarna. Buhuuu! Besvikelse!

Karlskoga. Hämtpizza med fina fina H och bröllopssnack. Bland annat. Norrgården. Hundarna badade i bajs, jag svor. Erik satte potatis i gräsmattan och vi gjorde ingenting på hönsburen. Sen åt vi prinsesstårta och åkte hem och testade den nya persiska restaurangen med middagsgänget. En vegetarisk rätt, grillade grönsaker. Gott, men 2012, har vi inte kommit till två vegetariska rätter på den i övrigt långa menyn då?

och solen har sin gång

Jag skulle vilja lägga ut lite bilder, det blir ju mycket finare då, men det ska fan till att orka. Snart snart snart kanske kanske.

I år är första året jag inte är ledig på klämdagen i kristhim. Så här är det alltså att vara vuxen. Astråkigt. Kanske lika bra, för om jag hade varit ledig hade jag nog stuckit ner till Öland (vill!) och det har jag väl egentligen inte riktigt tid med. Så, istället, en heldag av min absoluta hatsysselsättning: Packning. En hög till Lindesberg, en hög till Transsibiriska järnvägen, en hög till Eskilstuna, en hög till Uppsala i höst, en hög med vintersaker, en hög med grejer som jag inte behöver innan vi flyttar härifrån, en hög till second hand.... Fan vad prylar man har! Och jag är ju inte värsta shopparen ändå, kan inte komma på ett enda klädesplagg jag har köpt i år.

En hel dag, vi har kommit kanske en tiondel och mitt humör är i bott. Suck.

Men vi har ätit gott (det blev ärtsoppa! och plättar. och punsch.), och är fortfarande glad efter gårdagens firarkväll med kompisar, skumpa och tårta. Så mycket att fira! Och så har vi repat inför queerbalen imorgon, jag och klarinettkompis och en ny basbekantskap. Det var trevligt. Jag har alltid velat vara kompis med en basist, de är så användbara, och nu tror jag att jag ska lyckas. Han verkade himlans schysst också. Kom igen, svara ja på min vänförfrågan på facebook (avd. så vet man).

Imorgon åttatillfyra. Sen queerbal. Sen packapackaåkaåka stresshelg. Och om två veckor imorgon är det tenta. Och utflytt. Och fest med spex. Hur mycket kan man dra ut på två veckor? Det vore liksom skitbra om det vore aslänge.

Och ute blommar häggen, jag hinner knappt känna doften

Efter gitarrlektionen (den sista, no more skämskvällar över att man inte har övat ett skit) tog den tidigare något avståndstagande läraren ovanligt mycket kontakt och följde oss en lång bit och snackade. Mycket oväntat.

Innan dess var jag på vernissage på bokcaféet Projektil där Annas inneboende ställde ut sina foton. Det var snyggt. Man kan kolla lite här om man vill. Och det vill man.

Innan dess lagade jag trattkantarellsoppa. Väldigt ambitiöst, framför allt som jag faktiskt lagade mat igår också (självmordprojektet laga pasta till en italienare. "Is this pasta bolognese?" "Eh....no....it's spagettimedköttfärssås. Very swedish."). Jag har inte lagat mat på veckor typ, och i frysen har det varit tomt på matlådor. Tack för reservsojakorvarna, man kan ju variera dem i oändlighet: en dag med pasta, en dag med matvete, en dag med bulgur osv. Men nu är jag back on track, tror till och med att det blir ärtsoppa på torsdag. Om jag nu kommer ihåg att lägga ärtorna i blöt imorgon. Sannolikhet på det? Sig asymptotiskt närmande noll, som Carl Bildt skulle ha sagt (enligt radioklippet, enligt DN-artikeln säger han asymptotiskt nära noll vilket som jag har förstått det är mer rätt sätt att uttrycka sig).

Dagens lärdomar i skolan:
Inga om allergier (ingen lärare dök upp)
Lite höftundersökningstips bebisar (fick bara undersöka en idag, vars far verkade tro att jag skulle bryta av benen på hans barn. Pinsamt.)
En del om barnkirurgi (körtelbuk och Hischsprungs sjukdom)
En del om barnneurologi

Oj det där ser ju fint ut när man radar upp det sådär.

Nytt försök

Nytt försök att göra just den här bloggen. Jag blir ju så glad av att läsa vad mina kompisar gör, tänk om någon blir glad av att läsa vad jag gör! Det är en trevlig tanke. Nu borde jag ha gått och lagt mig för mkt mkt länge sedan eftersom jag sov på dagens seminarium och morgondagen knappast blir en lättare kakbit. Räknade ut att jag förra veckan var över 50 timmar på sjukhuset och ägnade säkert en arbetsdag till förutom det till att förbereda seminarier. Utöver det ägnade jag ett par dagar till åt kärleksakutenvidareutbildning. Men det är så spännande med inkluderingspedagogik och normer! Och barnkursen är också så himla kul. Idag undersökte jag sex stycken tredagarsbebisar. Kapitel söta.