Italienskan bryter min bakfyllemisär med att ge mig kaffe och tvinga ut mig på promenad. Det blir bättre, och jag tar mig iväg till en, iofs såhär efteråt ganska värdelös, skoldag. I ultraljudsrummet sköljer illamåendet över mig igen under den enormt långa undersökningen när läkaren ska lära sig den nya apparaten och Bamsefilmen som satts på för att uppehålla patienten verkar inte göra saken bättre.
Jag går på A:s projektpresentation. Tänk att jag känner någon som Forskar och håller på att rädda världen. Det är coolt. Om jag hade sovit lite mer än fyra timmar inatt hade jag kanske orkat hålla koncentrationen så att jag hade förstått hur också men äsch.
Lyssnar på Some Die Young med Laleh på telefonhögtalarna när jag är ute, fantastisk låt. Fast, slår det mig, otroligt olämplig att spela utanför barnsjukhuset. Jag skäms och slutar. Imorgon ska jag komma ihåg hörlurarna.
Det doftar fortfarande hägg, men det känns som det bara är timmar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar