Men längst därinne då...ett litet litet jag?

Fick ha kvar värsta bästa gröna fåtöljen även om nu nästan allt är flyttat. I den sitter jag och tittar ut över flyttlådorna som ska vara kvar i Uppsala, i förrådet till den andra lägenheten, allt småkrafs som inte lyckats bli packat och dammråttorna som är stora som dammbävrar. Sista veckan på kliniken gick med ett nödrop, energilösheten gick att ta på, och har nu ersatts med tentaångesten som är minst lika konkret. Men det har gått bra med flyttandet, igår var E och hans polare, ägaren av lägenheten, här och gjorde en fantastisk insats samtidigt som jag rätt länge lyckades hålla mig från att bli ett helt panikslaget jag. Jag hatar att packa. Men nu gick det helt okej, jävla jobbigt krafs kvar bara. En del av lådorna går till Framtiden. Dvs det som jag inte tror att jag kommer behöva under sommaren eller hösten utan kan ligga nerpackat till nästa flytt efter det. Vart går den? Var är jag om ett år? Vem är jag om ett år? Just nu får jag säga att framtiden känns grumligare än på länge. Dålig kvalitet på kristallkulan.