TGIF

Det är någonting med den här tiden på året som gör att det enda man kan komma på att skriva är: jag är så jäääääääääääääävla trötttrötttrött, men jag ska försöka låta bli. Väntar på att mr.V och jag ska börja förfesta och få igång den här fredagen. Min förförfest med pannkaka, portvin och Rix FM har inte riktigt lyckats, trots goda intentioner. Hade slut på batteri i telefonen och satte på reklamradio minsann. Med betoning på reklam. Satan vad störigt.

Dagens journalanteckning av mig själv:
"Allmäntillstånd: Ter sig något nedstämd, i övrigt gott och opåverkat i sittande."

What? Mer uppåt i liggande eller? Det står inget om andra ställningar öht. Misstänker liknande status. Ja jävlar.

Lura till sig en lur (obs ej telefonlur)

Sover för lite. För roligt liv. Kanske, är eventuellt bara värdelös. Är på två veckors vårdcentralsplacering, vilket är kul men det är långa dagar och ingen chans till sovmorgon som vid ickeobligatoriska föreläsningar. Men, he he he, idag hade de ett för mig oviktigt möte innan lunch. Och jag har ett eget rum med en brits. Mmmm.

Det är långt till pension vad man vet

Den här ångesten man har kvällen innan varje dag med klinisk placering, är det något som kommer finnas med en resten av arbetslivet eller?

Astråkig helgberättelse, för framtida minnen

När jag gick på psykologmottagningen pratade vi lite om att jag inte kunde göra ingenting, i vart fall inte utan att ha dåligt samvete för det. Men lösningen verkar vara att festa hela nätterna för då går det alldeles utmärkt att göra ingenting dagen efter, och jag är typ för trött för att ha dåligt samvete. Skulle VERKLIGEN ha fixat mina examensfestinbjudningar den här helgen dock, så det känns lite småkasst att jag verkligen INTE har gjort det. Sen är det ju massa annat man borde. Tror egentligen att måndagar är min produktivaste dag, för varje vecka skjuter man upp allt till söndagen, då man aldrig gör något, och sen på måndagen tar man tag i sig och gör en del av söndagsångesten.

Söndagsångesten ja. Ny kurs imorgon. Katastrofalt opepp. Orka nya människor, jag vill bara Uppsalanjuta av mina vänner.

Och om jag någon gång undrar vad jag gjorde hösten 2012 så kommer här ett exempel på hur mitt liv ser ut, och det är ganska likt från helg till helg:
Fredagkvällen börjar hos A, med knytismiddag och skumpa och öl. J och hennes M är där, jag, E och V och A såklart. Det är trevligt och kul och gottgottgott och tiden går men vi ska ju på queerklubb på Kalmar och jag vill komma in och hinna vara där så jag blir lite hetsig och rastlös, slänger i mig efterrätten som till slut letat sig fram på bordet och sticker i förväg eftersom jag ska möta O utanför Kalmar, där vi fastnar pratandes vilket ska visa sig lite ödesdigert för när vi kommer runt hörnet är kön till Kalmar enormt jättelång och jag tappar modet lite för jag tror att det är 01 (men det visade sig senare vara 02). Vi köar, A tränger sig fram till oss men J och M ger upp och går hem efter att J visar ett sms om att jag måste skynda mig in, en annan kompis löper enligt sms inifrån amok! Till slut vågar även den väna E tränga sig framåt till oss. A har glömt kårleg och får springa hem och hämta, vi andra tar oss in och amoklöpandet verkar det inte vara så farligt med. Sen dansardansardansar vi på ett enormt varmt dansgolv, A får ett raggningserbjudande av O:s kompis som hon tackar nej till, O:s syster med kompis dyker upp, vi dansardansardansar mer och det är fint och man får lysande armband och zoo-godisklubbor. Men allt roligt har ett slut och jag hamnar utanför med A och O, pratarpratar och bestämmer ny förfest och när jag kommer hem är klockan nästan 4 fast Kalmar stängde 2, men det var tydligen en bra tid att diskutera relationer med A.
Vaknar för tidigt nästa morgon som vanligt, vi tar hundpromenad till parken och kommer hem och äter varma mackor som vi gjort i G:s smörgåsgrill. Sen påbörjar jag inbjudningskortsprojektet lite, men istället blir det soffmys och Dokument utifrån-dokumentärer som E spanat in. Väldigt bra. En om matsvinnet i världen och en om planerad livslängd på produkter. Men inte direkt upplyftande. Sova, sånt man gör när man sovit och ny hundpromenad och middag. Sen upp på hästen igen, tillbaka till A där nu H var, sen dök min nya vän violinisten upp och även O, hans syster M och hennes pojkvän. Och ingen kände varandra sen innan, nästan, men jag tror ändå det blev väldigt bra. Jag och A hade lektion om framfall och kvinnliga svällkroppar och jag pratade folkis med M och violinisten och ingen brådska för det var ju 04 på ÖG, så dit tog vi oss, jag och A och H åtminstone, men där var hela världen, eller iallafall större delen av alfabetet. Och det var dansdansdans och på hela helgen har jag inte stått i baren en enda gång men haft nåt att dricka i handen alltför stor del av tiden på nation. Det var gamla kursare, nya vänner, det var sjunga top gun (också känd som "det är fint att forska") -musiken för VL innan jag blir inburen på dansgolvet igen. Det var tafsa på MB bara för att jag vet att han blir lite störd, det var ringa och skälla ut folk som inte var där, det var stora minnesluckor och jävligt roligt. Hemma igen vid halv fem efter att återigen misslyckas med efterfestsprojektet, vilket väl iofs var lika bra. Vaknar fem timmar senare av att min inneboende G skrattar med en kompis i köket och släpar mig upp, E har stuckit till Östersund vid åtta. Sen hundpromenad, sitta och göra ingenting, sova, gå till L och hänga där hela kvällen. Bra helg. Och vansinnigt oproduktiv. Men kanske är det också bra, tänker jag ibland.

Det lyser på kyrkogården

Alla helgons dag är nog den finaste högtiden. Och jag tänker på mormor och jag tänker på farmor och farfar och på Ann och Nisse och flera andra fina och det känns bra att något får mig att tänka på dem och till och med alla helgons dag har blivit kommersialiserat känns det som men det gör inte så mycket och är inte så mycket och det blir så fint med alla vackra gravdekorationer och ljus. Och det blir mörkt så tidigt nu men det går ju det också och jag har köpt en ny lång yllerock på myrorna i den vackraste gröna färgen och den passar bra i dimmörkret.

Livet dagen innan tentan

Det är deppigt på det karaktäristiska pretentasättet och känslan förstärks av grått väder och depp-pop. Tur att det finns vänner som flinns då...

En tisdag i oktober

Lyssnar på spotifylistan "romantic song time" under denna tentainläsning. Varför det blev så vet jag inte riktigt, och det är smörigt men också ganska sorgliga toner upptäckte jag. Det var en av de tidigaste listor jag gjorde där för en tre år sedan när man skaffade spotify. Tentaplugget går sådär. Eller problemet är att även fast det känns som att jag inte har pluggat ett dugg så känns det rätt bra när vi går igenom gamla tentor och motivationen att plugga mer går ner enormt. Och jag borde ju bara tokplugga så att det säkert går, inte sugen på en sista omtenta. Vilket inte är omöjligt eftersom 25% inte klarade tentan i våras. Ojdå. Som man säger.

Undrade vad som skulle hända den här tisdagen, förra fick jag reda på att jag var finalist i stora primärvårdspriset och ska få åka till Göteborg och gå på fest och bo på hotell och tisdagen innan dess ringde de från Eskilstuna och berättade att jag hade fått AT där. Dagens goda nyhet var mindre men icke desto mindre god, jag fick min vårdcentralsplacering endast knappt 15 minuters cykelväg hemifrån, ingen pendling, inget andra sidan stan. Yey!

Glitter and be gay

Det är konsert och för en gångs skull är andrafagotten inte helt oframträdande för att inte säga ohörlig utan man skulle med lite god vilja kunna urskilja mina andetag pressade genom ett trärör. Givetvis är ingen jag känner där och lyssnar. Tänker att jag för en gångs skull inte ska tillbringa en kväll hemma hos någon alternativt på lokal utan stanna hemma och fixa lite av allt det där som borde fixas, plugga lite av det där som borde pluggas och kanske slappna av med att titta på rörliga bilder på datorn. Jag har hört att folk gör sånt, men jag drabbas ändå av panik efter tio minuter och känner mig som världens ensammaste person. Går och lägger mig istället.

H var här i helgen, vi går på stan, går på fest, går på lokal och går ut och dansar i ett av stans slott, ett av de som inte bara är för studenter, allt är kul och vi pratarpratarpratar och det är roligt att ha henne på besök, har nog bara hänt en sisådär en gång förut och det var längesen. Vi bor alltid på så dumma ställen från varandra.

 Såhär lät det. Fast nästan lika bra och utan kör.

Pizza i mönsterås

Just när man trodde att pizza inte kunde bli onyttigare (nånstans vid pommes frites-pizza) så stoppar dom ost i kanten. Well, fine by me!

Älskar att, där magen säger till, köra in till närmaste stad/ort/by, spana in ett centrum och leta rätt på en pizzeria. Så många svenska småställen man har sett på så sätt! Alingsås, Katrineholm, Bengtsfors (eller var det Bengtsfors?) och massa fler. Älskart. Och sen att jag gillar typ all pizza (även om pizza hut-puzza är förvånansvärt tråkig och smaklös) ger ju bara en extra krydda åt det hela.

Hur dumhet öppnar dina sinnen för glädje

Kan vara den underligaste veckan i mitt liv.

Har just avslutat 72 timmar av konstant omväxlande fylla/bakfylla vilket väl iofs inte var underligt, bara en del av det. Men jag har fått dansa, jag har fått ha kul, andra har fått ha kul åt mig (får jag anta). Dagens svamputflykt var mer trevlig än särskilt givande svampmässigt, men tror jag lyckades artbestämma en fårticka. Out of nowhere!

Har upptäckt att mitt orkesterengagemang kommer kräva att jag
1. Repar
2. Övar
Då mitt liv består i princip uteslutande av nöjen för tillfället (nåja, plus minst 30 timmars schemalagd undervisning i veckan då) så känns det här tungt. Det, och
1. Projektarbete
2. AT-ansökan
Suck. Annars är jag under omständigheterna nöjd. Man kan väl säga att det beror på
1. Ärlighet
2. Acceptans
3. Ev. dumhet (detta är oklart, men verkar troligt).

Egentligen borde jag väl skriva om veckan. Men jag tror det är bäst jag låter bli.

Kan säga att den fantastiska foxy A fyllde 25 år i torsdags och firade på ett sätt som gjorde en födelsedagsälskare som jag riktigt nöjd. Hemgjord mexmat av det fantastiska slaget. Att vi sen slutade på en karaokebar nära dig samt fick hela Max att sjunga ja må hon leva klockan ett på natten=bara bonus.

Har också genomfört min första gynundersökning och fått förklarat för mig varför jag gjorde alla handgrepp jag gjorde, och i slutänden faktiskt förstod, på de gravida kvinnorna i Kenya.

Har dessutom upptäckt att Jossan och Kringlan poddat i ett år utan min vetskap. Det är många poddar att lyssna ikapp på! Det kanske till och med kan bli städat här hemma...

Ikväll blev det Koh Phangan med min italienska, som imorgon åker hem till Italien. Men vi ses igen. Har fixat en ny inneboende, som beskriver sig själv som "ordningsam". Aj aj aj...

Tillbaka i någon slags verklighet

Aaaa. Fortfarande tagen av ett helt otroligt födelsedagsfirande. Jag som skulle ta det lugnt i år? Men det var verkligen perfekt. Kanske mer om det senare. Och bilder.

Nu skriver jag uppsats. Om man med skriva uppsats menar lyssna på Tjajkovsky, facebooka och försöka tänka bort klumpen i magen.

Bröllopet

Jag har inte skrivit om bröllopet, för det har andra gjort så mycket bättre än jag skulle lyckas med. Titta här för fantastiska bilder och kul text: Brudens och den andra Emma Tärnas (som också skrev en del två).

Snart så.

Fyra dagar kvar!

Slät, muskulös eller blå, hårig man?

Imorgon bitti ska vi på internat, tre dagar på Älvkarleö med helpension och lära oss samtalskonst. Det blir nog bra även om jag inte är aspepp just nu. Jag vill vara hemma och städa lite i den här kompletta röran och baka tårtbottnar inför torsdag. Åh! Snart födelsedag!
Jag hade gissat på 24
sa min nyhitflyttade syssling (9 år yngre är dom nu, studenterna) och hävdade med emfas att han menade det.
Nu kom jag att tänka på att första gången folk började prata om min ålder som att jag skulle vilja vara yngre var på Lunnevad när jag fyllde 26 och de andra var runt 20. Jag blev lite förvånad, för jag hade inte tänkt att jag skulle vilja vara yngre när jag var 26 och livet var för jävvla gött men jag fick lite åldersångest då. Livet har väl i princip blivit göttare sen dess. Man blir mindre och mindre nojig, liksom, man kan mer och mer. Det är najs.

Veckan blev så bra som jag kunde önska mig, fick skrivbag i fredags och skrev ett bidrag till en uppsatstävling, som det inte kommer gå så bra för men jag hade ångrat mig om jag inte hade försökt och det var kul att skriva. Tyvärr hade jag då inget skriv kvar för resten av helgen och det var ju lite dumt eftersom jag hade en hemtenta. Som dessutom var jätteintressant. Men idag satt jag och sursvettades över den, igår utgick pga...ja efter den fantastiska fredagkvällen så var det knappt min energi räckte till mer än att titta på svettiga sexpacksmagar i filmen 300 hemma hos A (som du vill!) tills jag tog mig iväg till musicum och drack öl och hade trevligt med folk som presterat någon form av musik under dagen. Nöjd med fredagen. Förutom att det var den sämsta dagen att klippa sig. Efter två minuter i regnet sågs inget av det snygga som min frisör kämpat fram. Ovärt. Menmen... Middag på snerikes och dansadansadansa, sen vidare och dansadansadansa på Göteborgs. Två dansadansadansa! Det blir dansadansadansadansadansadansa! Jag var vad man brukar kalla mycket nöjd. Skryt skryt. Mitt enormt aslyckade liv. Glöm inte det, folk!

Innan jag slutar vill jag tipsa om torsdagkvällens film (Jag ser aldrig film! Jag inte sitta stilla så länge. Hur kan jag ha sett två på en vecka?). Här kommer en teaser (kolla inte trailern, den avslöjar för mycket, ladda hem filmen.)

gårdagen i piratform

Jag gillar egentligen inte konceptet med att skriva en bokstav som en person, känns opersonligt. Jag ska därför komma på personliga bloggennamn om alla jag skriver om. I väntan på inspiration använder jag mig av Pirate Name Generator när jag berättar om gårdagen.

Efter en dag på Ångström (gillart! jag känner mig lite lite matematisk när vi har föreläsningar där, även om de handlar om patientsäkerhet. sen cyklar man förbi får på vägen dit) hade jag möte med min handledare Black Death Edward eftersom jag måste få klart mitt projektarbete snarast. Oklart hur mycket närmare jag kom, men eventuellt lite innan jag tackade och hejade och cyklade ner på stationen där tåget var inställt men det fanns ett annat tåg. Och döm om min förvåning när ut genom dörren kliver den lömske Jelly Bones Sully. Han lovade party när sista tåget från Stockholm kom tillbaka och jag hade ingen anledning att misstro honom, framför allt inte när det dök upp sms om bag-in-boxintag, vilket jag på mitt håll vid det här laget också ägnade mig åt. Men innan dess hade jag haft ett samtal med min syster Encephalitic Beatrice Dregg som trivdes bra på sin folkhögskola, vilket gladde mig storligen.

Dock var kvällens höjdpunkt att återigen få sammanstråla med de förtjusande Antonia the Fruit och Disastrous Roberta Straw för en traditionsenlig enormt god middag, vin och prataprataprata, dessutom ny trevlig bekantskap i form av Decayin' Frances Drake. Ooo vad livet är lätt att leva med vänner som dessa! Men allt roligt har ett slut och i mitt fall bestod det i sista tågets avgång, jag fick ta avsked och skynda till stationen. Jelly Bones får jag inte tag på, men det var okej för minst lika gott är det att hänga med Ramona the Bald och Almost-Crazy Ursula Bonny som dessutom hade med sin bror Epileptic Norm Hacke ut på stan. Snerikes var för lång kö, suckade de och drog med mig till GH, där vi först blev serverade lättöl men det redde ut sig.

Begav mig dock i riktning hem efter ett par timmar i nationshängssällskap men tittade in på Uplands på uppmaning av Jelly Bones, som mycket riktigt var där med sin polare Bud the Dagger. De hade slagit sig i slang med ett gäng flogstakidz i varierande grad av utlänningaskap och promillehalt. Efterfest var givet med dessa kosmopoliter, kom igen, en tjejtjusare från Burma, hur ofta får man chansen? Och de verkade i vart fall inte få tag i någon taxi, så vi begav oss mot en kristet studenthem nära dig och blev bjudna på våfflor av en märkbart gladhågsen Jelly Bones. Och där lämnade jag dem vid tresnåret, cyklandes hem mot den oslagbara nattkombon Resorb, Ibuprofen och Omeprazol samt den kära Cap'n Ross Greasepalms och vårt vilddjur Brit Earbeard (hmm. så lämpligt.) innan jag sex timmar senare befann mig på föreläsningen "Vad är kvalitet?", vilket jag vid det laget också funderade en del på. Tills vi hittade en ny kiosk på Ångström som sålde dragsters och en möbel som var gjord för att ligga i fosterställning på.

Livet ler.
Vänliga hälsningar
Pirate Mary the Bitter

God morgon

Kusin mfl vid Ica hörnan. Muntrade upp terminens första försening!

snart dags

Ajustdet, som om ni höll på att glömma, snart är det ju min födelsedag och jag har ett preliminärt födelsedagsveckeschema:
Torsdag: Tårta
Fredag: Förfest+utgång
Söndag: Tom Tits-besök

Uptown girl

Eftersom jag firade terminsstarten kvällen innan uppropet med skumpa och J och A var det lite segt att ta sig upp första morgonen. Hade dock sinnesnärvaro nog att inte hoppa upp ur sängen och dra upp rullgardinen som jag brukar, kom ihåg att när jag drog ner den så var det byggnadsställningar utanför så det fanns en risk att dom var kvar och befolkade, så att säga. Och mycket riktigt, efter att ha fått på mig kläder nog för att inte vara okysk drog jag upp och stod öga mot öga med en främmande man. Som jag förresten undrar om det är en av dem som hamrar livet ur sig klockan sju på morgonen fast det står att man ska försöka inte hålla på med ljudliga aktiviteter innan åtta. Men tack, vakna en halvtimme tidigare var ju precis vad som stod i DN att man skulle göra. Dock hade jag tänkt att inte följa det rådet.


Överlevde upprop och hade en intressant föreläsning om sjukvårdens framväxt och utveckling, eller nåt sånt. Skolkade dock från sista timmen (vilken moral...första dagen!) och åkte och gav blod (se där...god!). Sen var jag hemma hos L, snikade middag och drack te och när jag kom hem orkade jag fortfarande inte packa upp. Måste lite för annars tar sig inte min hund fram när hon kommer idag.

Fortsatt omvänt

Ibland låter ju inte dygnet vända på sig. Till exempel har solen mycket liten förståelse för mitt nattarbete och går ner på ett ytterst oartigt sätt vid vanlig tid. Så när vi ska ta en eftermiddagssvamppromenad vid 22-snåret har jag väldigt svårt att se svampen. Men lite blev det ändå, även om om många av taggsvamparna redan hade avnjutits av någon mycket mindre när vi plockade dem. Tur att vi hade planerat in badutflykten på förmiddagen, dvs runt klockan 17. I år är det ju mer av princip än av njutning man badar, men en viss tillfredsställelse uppnår man ju faktiskt. Tyvärr var äggen slut där det finns gårdsförsäljning, tuppen gol retsamt när vi fick vända med oförättat ärende. Hmm, vilket otroligt spännande liv jag lever. Men det är nog ett bra för mig.

Tredje natten imorgon, av sju den här sommaren. Och typ en miljard i mitt liv. Suck.

Sommarkatt

Vi har dåligt med internet och jag har visserligen på telefonen men ett år senare är jag fortfarande inte bästa vän med att skriva på min lilla smartfån så...det blir helt enkelt inga uppdateringar istället. Dåligt av mig. Har fullt upp med att göra ingenting i vår lilla stuga, köra moppe, spela kinaflöjt och...spana in lodjur! Kan inte fatta att vi hade ett lodjur i trädgården. En vecka tidigare hade jag stått på utställningen på Grimsö viltforskningsstation, tittat på det som fanns om lodjuret och sagt att det där är ett djur jag aldrig kommer få se i det vilda. Sen knallar det in i vår trädgård, spatserar omkring och går lugnt iväg längs med grusvägen. Inte tillräckligt lugnt för att vi skulle hinna få fram kameran och ta en bra bild dock, så ni får tro mig på mitt ord. Det finns en kort och väldigt dålig inspelning, men...palla.

I helgen var det möhippa för Super H, som efter ett något kaosartat planerande blev finfint för alla som var med, och jag tror bruden själv var nöjd vilket ju var det viktigaste. Själv var jag mindre nöjd med den delen som var att jag efter ett antal timmars vindrickande slutligen kom i säng, sov tre härliga timmar och sen vaknade av att jag mådde kanonilla av vad som visade sig vara (inte baksmälla, vilket må förvåna en och annan) halsbrännan från helvetet. En ståtlig frukostbuffé serverades och jag pillade i mig åtta vindruvor, sex gurkskivor och ett glas proviva blåbär. Hmmm. Ångesten dessutom total inför söndagens jour, första ensamma. Annars var det fantastiskt, med pizza, rödvin och skumpa på hotellrummet, drinkar i jacuzzin, bastu, frukostbuffé, förmiddagsdiscobowling och picknickar.

Nu nattvecka. Inte jätteförtjust i konceptet jobba på natten måste jag säga. Men, natt är det nya dag försöker jag intyga mig och till exempel nu, tjugo i midnatt, tänkte jag mig ut på en liten eftermiddagslöprunda. Problemet är ju att det här med att bo på landet innebär ju en viss brist på gatlampor. Här är det till exempel noll stycken. Och tänk om lodjuret vill äta upp mig. Hmm. Återkommer. Förhoppningsvis....

Från Shibuya till Fänsäter

Efter internetlösheten

Kan ju ha varit världens sämsta resebloggare. Men det hände så mycket så man hade inte riktigt tid att internetta ens när det fanns, vilket inte var så hemskt ofta eftersom "icke trådlöst internet" verkade vara någon slags hotellstandard och det går inte så bra ihop med min mobil. Ja och på tåg och båt fanns det såklart inte heller, där hade man ju lite mer tid. Men det var faktiskt en jävligt bra resa. Trots att jag var med.

Wifi i Mosva

Oj...på sidan. Ni får väl använda era brighta hjärnor. Världens bästa hus, jag är helt såld och kommer nu tjata för evigt om åtminstone guldkupoler. Men helst också massa prång, gångar, färger och en manskvintett i mitten som sjunger i värsta akustiken. Även i Moskva skiner solen och temperaturen har höjts rejält. Här är sommar! Nog med uppdatering, nu ska jag äta...eh...lokal rysk fikacuisine. Snart på sibirientåget, hurra!

Wifi på Helsinki station

Med en hälsning: Jag klarade tentan. Med enorma 0,5 poäng tillgodo, herregud man vill väl inte plugga nåt i onödan?

Ojdå

Lina pratade om sina växter när jag satt och sms:ade...

På väg

Fina fester hela helgen med de bästa. Spex och toasting och sång och dans och barytonsaxspel och...annat. Min förra kurs tog examen, plus en av mina närmsta vänner, som tyvärr har den dåliga smaken att lämna stan. Efter två veckors tokstress och en hel helgs tokfestande har jag nu magkatarr som gör att det känns som att jag faktiskt skulle lyckas spruta eld om jag försökte. Dessutom har fler än en påpekat att jag tappat vikt, vilket förvånar lite då en diet bestående av choklad och pizza inte direkt gjort sig känd för att ha den effekten.

Men nu sitter vi på färjan! Om en halvtimme lämnar vi hamnen och är på väg. Helsingfors-Moskva-Ulan Bator-Beijing-Shanghai-Osaka-Tokyo. Hemma 30 juni. Oj oj oj... :-)

Theia Terner tar en lur

Fina hunden, nu syns vi inte på en månad! Men sen ska vi ha kul.
Testade vår ny kamera. Det blir nog bra.

PostTentamisk

Det. Är. Klart.
Jag lever. Jag lever. Jag lever.
Och jag kan kanske till och med ha klarat tentan.
Nu sova.

Klargörande

De flesta har nog hört det här, men eftersom fördomarna fortfarande är stora känner jag mig tvungen att göra det klart ännu en gång:
När jag var ute och reste hände det mig att jag kom till Brasilien. I Brasilien går alla med flip-flops, överallt, hela tiden. På Amazonas, i Bahía, i Rio. Jag var på min resa i ett bergsområde med alpkomplex och där var det kallt. Men slutade brasilianarna att använda flip-flops för det? Svar nej. Men de hade strumpor i sina tofflor. Ergo: det är jävligt okej att ha strumpor i flip-flops.

Hur man effektivt kväver en livslust

Det är så jävla helvetiskt just nu. Sakerna tar aldrig slut, gammalt plugg, gamla noter, gamla minnen, gammal skit blandat med sånt som man vill spara men VAR? Detta vore ju ångestframkallande i sig själv men i kombination med tentaångesten....I am a volcano, som Armand Mirpour skulle sjunga, med den skillnaden att han sjunger så vänt och jag växlar mellan dödsmetall och requiem i sinnesstämning. J och A förbarmar sig över mig idag, i solen förhör vi varandra på gula bebisar och AKUT PUNG! (såååå roligt att skrika halvhysteriskt), trots att jag måste vara den absolut sämsta pluggkompisen i hela jävvla uppsala.

Men det är så fascinerande hur det bara tar över hela mig. Kom igen, det är ju bara en flytt och tenta, ingen livskris direkt. Men man kanske får acceptera sitt inre kontrollfreak. Okej. Andas djupt.

(Jag hatar dig!)

Min pojkvän skickar så opersonliga brev till mig tycker jag

Nån annan dansar go-go

Ah, talandes om dansning så måste ju titellåten till den här bloggen ändå få lite uppmärksamhet. Det är ju en fantastisk låt, fantastisk text och den spelades dessutom under några av mina gyllene år av världens kanske bästa studentorkester. Oj vad jag vill spela den med dem igen. I väntan på reunion tour, håll till godo!

När jag började skriva visste jag inte att det här skulle handla om dans

I fredags hamnade jag på klezmerspelning. Ibland händer ju sånt i ens liv, och det är ju bara att tacka och ta emot. Halva min bekantskapskrets verkade också ha hamnat där. Man kanske skulle vara duktig på ett instrument som inte var ganska oanvändbart, tänker jag förstrött men förtränger såna syndiga tankar och spanar snart ner i den gyllene drycken igen. Med betoning på tungans spaning. Jag dansar, men bara lite, åh vad för lite jag dansat på sistone! Och bland mina skickade sms ligger klockan två på natten ett till en J på en folkhögskola nära mitt hjärta
Om jag fick dansa i evighet tror jag att jag skulle vara lycklig
Klockan kvart i fyra har jag fått svar
Jag med

Men längst därinne då...ett litet litet jag?

Fick ha kvar värsta bästa gröna fåtöljen även om nu nästan allt är flyttat. I den sitter jag och tittar ut över flyttlådorna som ska vara kvar i Uppsala, i förrådet till den andra lägenheten, allt småkrafs som inte lyckats bli packat och dammråttorna som är stora som dammbävrar. Sista veckan på kliniken gick med ett nödrop, energilösheten gick att ta på, och har nu ersatts med tentaångesten som är minst lika konkret. Men det har gått bra med flyttandet, igår var E och hans polare, ägaren av lägenheten, här och gjorde en fantastisk insats samtidigt som jag rätt länge lyckades hålla mig från att bli ett helt panikslaget jag. Jag hatar att packa. Men nu gick det helt okej, jävla jobbigt krafs kvar bara. En del av lådorna går till Framtiden. Dvs det som jag inte tror att jag kommer behöva under sommaren eller hösten utan kan ligga nerpackat till nästa flytt efter det. Vart går den? Var är jag om ett år? Vem är jag om ett år? Just nu får jag säga att framtiden känns grumligare än på länge. Dålig kvalitet på kristallkulan.

Sista fallavslutet på barn

Fredaglunch

Nästa gång...

...jag tar på mig vita kläder, tar jag också på mig en annan skylt. Nästa gång är jag läkare. På tal om det...borde man fixa en skylt kanske?

Hurra!

Bloggapp i mobilen. Jag kan! Jag vann! Nu: foton.

Osedligt leverne

Italienskan bryter min bakfyllemisär med att ge mig kaffe och tvinga ut mig på promenad. Det blir bättre, och jag tar mig iväg till en, iofs såhär efteråt ganska värdelös, skoldag. I ultraljudsrummet sköljer illamåendet över mig igen under den enormt långa undersökningen när läkaren ska lära sig den nya apparaten och Bamsefilmen som satts på för att uppehålla patienten verkar inte göra saken bättre.

Jag går på A:s projektpresentation. Tänk att jag känner någon som Forskar och håller på att rädda världen. Det är coolt. Om jag hade sovit lite mer än fyra timmar inatt hade jag kanske orkat hålla koncentrationen så att jag hade förstått hur också men äsch.

Lyssnar på Some Die Young med Laleh på telefonhögtalarna när jag är ute, fantastisk låt. Fast, slår det mig, otroligt olämplig att spela utanför barnsjukhuset. Jag skäms och slutar. Imorgon ska jag komma ihåg hörlurarna.

Det doftar fortfarande hägg, men det känns som det bara är timmar kvar.

Jag gillar att skriva vad jag har gjort, tydligen. Min helg:

Det är fantastiskt fint och snuskigt stressigt. Men det ena väger upp det andra och är man sen lite bakfull som idag så orkar man inte heller tänka på det stressiga. Måndagsfylla, och glädjen över att vara student.

Här klämdes inga dagar utan stenhård undervisning hela fredagen, sen var det direkt till bokcaféet Projektil (där den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag var på vernissage i tisdags, om jag nu skrev det, minns inte) och mingelspela på queerbal, vilket var så kul som det kan bli när man har en påhittig klarinettist och en halvgalen basist med sig, dvs för jävla kul. Sällan jag är opeppigast på en spelning, och då är lägstanivån hög!

Massa snygga människor som man också fick ta sig ett snickesnack med när man stannade en stund på den veganska middagen. Sen hem och laga svensk kladdkaka ur italienskans svenska kokbok som hon fick i födelsedagspresent och fira att det var Erikdagen. Av mig fick han en karta över där vi ska bo i sommar. Okej, det kan ha varit jag som ville ha den. Hurra för att ge andra vad man själv vill ha!

Mot Eskilstuna, sova, sen till Kumla och provköra elmoppe. Lite kär, det var ju för kul att köra moppe! Men för dåligt batteri för att kunna pendla i sommar så den lämnade vi bakom oss. Lunch på Sibylla i ett sommarvackert Kumla. Nu vet inte jag om det finns någon stad i Sverige som inte har en viss charm på sommaren, Kumla var i alla fall inget undantag. Men här kommer ett observandum i livet: Sibylla hade inte sina goda sojaburgare utan har även dom numera de vedervärdiga grönsaksburgarna. Buhuuu! Besvikelse!

Karlskoga. Hämtpizza med fina fina H och bröllopssnack. Bland annat. Norrgården. Hundarna badade i bajs, jag svor. Erik satte potatis i gräsmattan och vi gjorde ingenting på hönsburen. Sen åt vi prinsesstårta och åkte hem och testade den nya persiska restaurangen med middagsgänget. En vegetarisk rätt, grillade grönsaker. Gott, men 2012, har vi inte kommit till två vegetariska rätter på den i övrigt långa menyn då?

och solen har sin gång

Jag skulle vilja lägga ut lite bilder, det blir ju mycket finare då, men det ska fan till att orka. Snart snart snart kanske kanske.

I år är första året jag inte är ledig på klämdagen i kristhim. Så här är det alltså att vara vuxen. Astråkigt. Kanske lika bra, för om jag hade varit ledig hade jag nog stuckit ner till Öland (vill!) och det har jag väl egentligen inte riktigt tid med. Så, istället, en heldag av min absoluta hatsysselsättning: Packning. En hög till Lindesberg, en hög till Transsibiriska järnvägen, en hög till Eskilstuna, en hög till Uppsala i höst, en hög med vintersaker, en hög med grejer som jag inte behöver innan vi flyttar härifrån, en hög till second hand.... Fan vad prylar man har! Och jag är ju inte värsta shopparen ändå, kan inte komma på ett enda klädesplagg jag har köpt i år.

En hel dag, vi har kommit kanske en tiondel och mitt humör är i bott. Suck.

Men vi har ätit gott (det blev ärtsoppa! och plättar. och punsch.), och är fortfarande glad efter gårdagens firarkväll med kompisar, skumpa och tårta. Så mycket att fira! Och så har vi repat inför queerbalen imorgon, jag och klarinettkompis och en ny basbekantskap. Det var trevligt. Jag har alltid velat vara kompis med en basist, de är så användbara, och nu tror jag att jag ska lyckas. Han verkade himlans schysst också. Kom igen, svara ja på min vänförfrågan på facebook (avd. så vet man).

Imorgon åttatillfyra. Sen queerbal. Sen packapackaåkaåka stresshelg. Och om två veckor imorgon är det tenta. Och utflytt. Och fest med spex. Hur mycket kan man dra ut på två veckor? Det vore liksom skitbra om det vore aslänge.

Och ute blommar häggen, jag hinner knappt känna doften

Efter gitarrlektionen (den sista, no more skämskvällar över att man inte har övat ett skit) tog den tidigare något avståndstagande läraren ovanligt mycket kontakt och följde oss en lång bit och snackade. Mycket oväntat.

Innan dess var jag på vernissage på bokcaféet Projektil där Annas inneboende ställde ut sina foton. Det var snyggt. Man kan kolla lite här om man vill. Och det vill man.

Innan dess lagade jag trattkantarellsoppa. Väldigt ambitiöst, framför allt som jag faktiskt lagade mat igår också (självmordprojektet laga pasta till en italienare. "Is this pasta bolognese?" "Eh....no....it's spagettimedköttfärssås. Very swedish."). Jag har inte lagat mat på veckor typ, och i frysen har det varit tomt på matlådor. Tack för reservsojakorvarna, man kan ju variera dem i oändlighet: en dag med pasta, en dag med matvete, en dag med bulgur osv. Men nu är jag back on track, tror till och med att det blir ärtsoppa på torsdag. Om jag nu kommer ihåg att lägga ärtorna i blöt imorgon. Sannolikhet på det? Sig asymptotiskt närmande noll, som Carl Bildt skulle ha sagt (enligt radioklippet, enligt DN-artikeln säger han asymptotiskt nära noll vilket som jag har förstått det är mer rätt sätt att uttrycka sig).

Dagens lärdomar i skolan:
Inga om allergier (ingen lärare dök upp)
Lite höftundersökningstips bebisar (fick bara undersöka en idag, vars far verkade tro att jag skulle bryta av benen på hans barn. Pinsamt.)
En del om barnkirurgi (körtelbuk och Hischsprungs sjukdom)
En del om barnneurologi

Oj det där ser ju fint ut när man radar upp det sådär.

Nytt försök

Nytt försök att göra just den här bloggen. Jag blir ju så glad av att läsa vad mina kompisar gör, tänk om någon blir glad av att läsa vad jag gör! Det är en trevlig tanke. Nu borde jag ha gått och lagt mig för mkt mkt länge sedan eftersom jag sov på dagens seminarium och morgondagen knappast blir en lättare kakbit. Räknade ut att jag förra veckan var över 50 timmar på sjukhuset och ägnade säkert en arbetsdag till förutom det till att förbereda seminarier. Utöver det ägnade jag ett par dagar till åt kärleksakutenvidareutbildning. Men det är så spännande med inkluderingspedagogik och normer! Och barnkursen är också så himla kul. Idag undersökte jag sex stycken tredagarsbebisar. Kapitel söta.

Hur det sen går

Hade glömt hur totalt deprimerande det är att skriva skolarbeten. JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR en långsam plågsam död skrivandes min uppsats på helt enormt för mycket 7,5 poäng. Fy. Stackars mig.

Monday's on my mind

Var hemma-hemma i helgen. Det är alltid najs, men svårt att hinna med när man ska utnyttja sitt sista år som student till max. Spelade filmmusik med musikkåren och faster Carina var där och spelade också, så ett extra plus. Hon på barytonsax och pappa på basklarinett, det var flott att ha i ryggen under spelningen. Dom är söta, orkestern, det är är alltid kul att komma hem och spela. Fick kompa konsertmästaren i Svenska Kammarorkestern också.

Hälsade på Anna och Vincent och baby William och fick mig lite härlig afrikansk musik och Kenyaskvaller till godo, asbra!

Men mest och bäst familjen såklart. På lördag ska vi på Jesus Christ Superstar, så ovanligt kort tid till nästa dejt.

Fan vad man är trött. Och när jag säger man så menar jag jag. ASTRÖTT. Och hoppade träning eftersom jag inte vågade gå på nytt pass ensam när Anna bangade. Danspass! Jag! Ensam! Aldrig. Inte första gången i alla fall.

Nu ska SKA jag skriva projektarbete efter att den stackars handledaren ännu en gång, uppgivet, tryckt på lite angående det när vi sågs idag. Äsch, två år är väl ingen tid att göra skrivdelen till ett 7,5-poängsarbete? Eller?

För att facebook är för mycket. Och för lite.

Jag tänkte att det är väl ändå lite självupptaget att ha en blogg. Sen läser jag gladeligen kompisars bloggar utan att tänka att de är självupptagna, bara att det är kul att veta vad de gör och vad de tänker. Så nån kanske tycker det om mig också, att det är kul att veta vad jag gör och vad jag tänker. Låter helt omöjligt när man ser det i skrift såhär, men jag tror på mig! På er! På mitt osannolikt intressanta liv! Tror lite mindre på min tid. Men tid schmid, detta blir awesomelicious, det vet jag.